Uppletad

Jag vet att jag stoltserar med denna fras vid varje litet tillfälle som ges men här har ni det igen: Jag älskar att betala skatt. Jag tycker att det är någonting fantastiskt. Dels för min egen skull. Jag ser det som en framtida investering och ett sparande för mig själv. Jag är inte sjuk idag, behöver inte enormt många välfärdstjänster eller socialbidrag. Idag. Men livet förändras, jag blir äldre och förhoppningsvis kommer jag i framtiden ha störst ansvar för fler personer än bara mig själv. Vilket är min andra anledning. Min lillebror går i skolan, min pojkvän tar tunnelbanan till jobbet och min morfar behöver hemtjänst. Min mamma kommer att pensionera sig och mina barn kommer behöva gå på dagis och få spädbarnsvaccin. Människor i min närhet som jag bryr mig om har behov som blir tillgodosedda av vårt gemensamma. Men det finns fler än dem. Människor som jag inte känner men som jag delar hem, vardag och tillhörighet med använder vårt gemensamma. Jag vill att de ska ha det så bra som möjligt. Jag vill att de ska vara lyckliga, trygga och glada och jag vet med säkerhet att det kommer att ge mer tillbaka till mig och vårt gemensamma. Lyckliga människor bryr sig om andra. Trygga människor litar på varandra. Glada människor tar hand om varandra. 

 

Men det finns ytterligare en viktig anledning till att vi borde värna om vårt gemensamma. En del tycks tänka att den enskilda individen kan engagera sig i omvårdnad och rättvisa om hen känner för det. Och så måste det självklart också få vara. Men det är viktigt att vi har vårt gemensamma som är universellt och inte beroende av individens engagemang. Rättvisa och trygghet ska räcka till och bli över. Det ska tillhandahållas som något gemensamt och byggas av oss tillsammans. Vårt gemesamma ska inte bygga på ett behov av inviders extra engagemang. 

 

I kristider som dessa kallas saknar jag att vårt gemensammas ansvariga inte ber oss om hjälp. Helt ärligt står jag handlingsförlamad inför situationen och skulle vilja få göra enormt mycket mer. Det rimliga vore naturligtvis att traska ner till centralstationen och göra det där. Ett annat sätt är att kunna betala mer i skatt. Mitt liv har inte påverkats en millimeter av flyktingkatastrofen (kan vara för att katastrofen drabbar de som har behövt fly krig och hem och lämnat familjer) Jag vill att vårt gemensamma ska ge dem lycka, trygghet och glädje. Jag vill betala. Jag vill hjälpa dessa människor genom det system som jag har allra högsta förtroende för. Låt mig betala mer skatt.