Uppletad

Det känns jättebra att va hemma. Klappa på katten och sova i min egen säng. Äta mejeriprodukter och använda alla mina kläder. Men. Bangladesh. Asså det landet. Ett av världens fattigaste länder men världens elfte lyckligaste folk. 180 miljoner människor som ändå lyckas komma någorlunda överrens. Jag vill flytta dit och bo med dom och vara glad över det lilla. Självklart finns det enorma baksidor som inte vi fick se. Hustrumisshandeln är på 60%. Syraattacker är väldigt vanligt. Man kan inte gå ut själv när det blivit mörkt. En ska helst inte gå ut själv alls om en är kvinna. Men ändå ler folk och vinkar och skrattar och pratar med alla. Sverige blir så kallt och isolerat och patetiskt i jämförelse.

 

Nu är det kaos här hemma, en fotograf kommer hit imorgon och innan dess ska vi fått våran lägenhet att se ut som att vi inte bor här. Alla onödiga saker ska bort och hela dagen igår lastade vi möbler och körde hem till Sten, och hivade gamla grejer i soprummet. Och idag måste jag plugga. Och städa mer. Naat. meheheh