Uppletad

Tack panini denna gång för tillgång till min favorit-envägskommunikation. Detta med ny lägenhet börjar tära på mig. Igår var jag och tränade för första gången på sats, jag bokade bara upp mig på nått som lät coolt, "crosstraining". Det visade sig vara träningen från helvetet, men vikter och stänger och bensplit och armhävningar på tårna. Jag var inte långt ifrån att stå på näsan i trappan på vägen ut. Men det va kul. Och jag kände mig nöjd. Men så kom jag hem och guess what, ingen dusch! För där stod en kille i solhatt och målade. Jahapp. Men då kan jag ju äta sålänge tänkte jag. Jag hade köpt med mig ägg på vägen hem och såg framför mig äggröra med alldelles lagom mycket smör. Men hoppsan. Hur funkar spisen?! Och vart är stekpannorna? Det fick bli äggröra i micron. Sen gick jag hem till Johanna för hon erbjöd mig dusch och lite kärlek. Och vi åkte till hennes kompis och kolla på film. Och så sov jag där. 

 

Så idag då. Jag vaknade med träningsverken från helvetet men vägde upp det med amerkianska pannkakor och nutella till frukost. Åkte hem och tänkte sova nån timme innan jag skulle dra igång med projketarbetet. Men icke. Jag kunde inte lägga mig och sova för jag kände hur det tryckte på och guess what, ingen toa!? För där stod en jävla kille med sin jävla solhatt och målade. Inget internet har jag heller så försöka sig på projektarbetet var ingen idé. Jag flydde i toapanik och smet in på kyrkans öppna förskola och använde toan. Hej lodis hejhej. En satans tur för mig att jag har nycklar så jag slapp skammen i att behöva ringa på och förklara mig. 

 

Och nu: panini. Internet och en utmärkt mozarellasallad. Ingen toa dock men jag kan ju ta en tur förbi kyrkan på vägen hem, i förebyggande syfte. Men först: projektarbete! Som går åt helvete hahahah. 

 

Kul inlägg Emelie.