Uppletad

Nu när jag spenderar så mycket tid på gymmet (i bastun där dörren ut till duscharna är i glas) har jag tänkt mycket på detta: Varför var det ingen som när jag var 13 år släpade med mig till ett gym?! Eller ett badhus? Eller någon form av ofentligt duschutrymme? Varför var det ingen som tvingade mig sitta där och sa "titta nu Emelie, alla är olika. Alla är fantastiska, och ingen kropp är den andra lik." Nu låter jag kanske som ett obehagligt creep som tittar på andra i duschen (vilket jag gör) men min poäng är att man som ung sällan ser alldelles vanliga kroppar. Nu när jag tänker tillbaka minns jag det som att den enda vuxna kvinnans kropp jag såg var min mammas. En utmärkt förebild förstås, men den kunde inte ensam konkurrera med min skeva bild av att "alla andra ser ut si och så", som reklam och tv la fram det. Skulle jag få en dag med mitt 13åriga jag skulle jag tvinga med henne till ett helt vanligt gym, där vanliga människor, med vanliga kroppar tränar och duschar. Inte för att de alla ska bli pinnsmala, utan för att de tar hand om sina kroppar, dom mår bra. Jag skulle tvinga henne sitta där och kolla i flera timmar på alla som kom och gick, och få henne att förstå att vi är så himla olika. Och förstå det fantastiska med det!