Uppletad

Min resa till Krakow började i torsdags då jag tog mitt pick och pack och i sällskap med Sara och Johanna begav mig till Centralen. Där mötte vi upp resten av gänget och åkte ut i tjottahejti (skavsta) för att flyga. Runt åtta var vi framme på hotellet och tre timmar senare däckade jag utslagen på min säng. Inget spännande med det.

Nästa dag var vi uppe tidigt, åt tråkig hotellfrukost bestående av chokladflingor och mandariner, och begav oss i våran alldeles egen buss mot Auschwtich. Där spenderade vi hela dagen, arbetslägret på förmiddagen och förintelselägret på eftermiddagen. För er som inte visste det så består Aushwitch av två delar, som har ett litet avstånd emellan. När vi satte oss i bussen igen efter en intensiv dag var vi mest tysta och fundersamma, och tacksamma för att både mat och en varm säng väntade. På kvällen hängde vi hos mig och Sara, med lite öl och kortspel.

Lördagmorgon var det samma hotellfrukost igen, och bussen till Saltgruvan. Alltså inte "en saltgruva" utan "SaltgruvAN". Antingen finns det bara en eller så är det här den enda viktiga. En oänlig mängd trappor tog oss rätt långt ner under marken, och där fick vi promenera runt bland gångar och salar. Det kan låta tråkigt att vandra runt i en gruva, men det var faktiskt riktigt häftigt emellanåt. Man hade grävt ut stora salar som var upp till 30 meter i tak, och till och med byggt en kyrka därinne, bara av salt. Som avslutning fick vi åka en liten gruvhiss upp till marken igen, och ett tag där trodde jag att jag skulle begå mitt första mord när Oskar stod och hoppade så hela konstruktionen gungade. Men han lever än idag. På eftermiddagen åkte våran buss in till Krakow, alltså Gamla staden. Jag och Sara strosade runt lite på en marknad, kikade in i den supermaffiga kyrkan och hamnade sedan på ett Café. Där fick vi sällskap av Love och Joel, och dom andra passade på att testa diverse kaffesorter. På vägen tillbaka tappade vi bort oss och kom försent, och självklart fick jag skulden. Vi åt middag och gick sedan till en supermysig krog där vi hängde under kvällen. Tillbaka på hotellet plockades det fram vin och det blev "jag har aldrig". Mot min vilja gick jag inte och la mig fören 4 på natten, vilket jag fick ångra bittert nästa dag.

Då skulle vi promenera i judekvarteren, titta på synagogan och gå på marknad. Efter ett tag glömde jag att jag var trött, och dagen blev väldigt rolig. Vi hann med en lång utställning på Oskar Schindlers fabrik innan vi åkte in till Krakow och fick tid att strosa runt ännu mer, och vi passade på att sätta oss i den stora kyrkan en stund. Vi hann också med ett stort köpcentrum, och starbucks där jag drack kaffe för första gången. Moccakaffe i för sig, men kaffe trots allt. Vi åt middag och åkte sedan till flygplatsen för att åka hem, och där någonstans kom tröttheten i kapp mig. Jag sov hela flygresan och hela bussresan, och kom hem till en julpyntad lägenhet och en sovande familj. Men på min säng hade någon lagt en lussebulle, i en påse dessutom så den inte skulle bli torr, och jag somnade med delade känslor. Glad över att få vara hemma, dricka riktigt te och borra ner näsan i Caspar, men ledsen för att resan var slut och att jag inte skulle få träffa mitt fina gäng fören på tisdag.

Någonting som vi alla lade märke till var det faktum att det inte verkar finnas en enda överviktig kvinnlig polack under 40. Alltså ingen, överhuvudtaget, och vi gick ändå och höll utkik. Däremot fanns det gott om unga avklädda polacker, på tv och på var och varannan reklamaffisch. Framförallt den reklam som inte alls hade något att göra med avklädda tjejer, så som målarfärg, kameror och mataffärer. Jag var minst sagt förvirrad, för jag trodde Polen hade i stort sätt samma ideal som vi, och att det inte finns mycket mindre skräpmat där än här, men någonting måste ju vara annorlunda. Jag måste helt enkelt hitta en kvinnlig helpolack och fråga.