Uppletad

Det som har hänt i Paris är fruktansvärt. Utan tvekan. Allra först tänkte jag på min moster och hennes familj. De bor trots allt utanför Paris. Och det var väl en rockkonsert? Men de går ju på resturang? Och min kusin kanske går och ser fotboll. Jag tror jag delar den känslan med många i Sverige. Var det på den gatan vi gick när vi var där? En sådan fotbollsmatch som jag hade velat se. Kan min nära vän ha varit på den baren? Jag kan därför känna en liten frustration över de som förargar sig över att många reagerar starkt på de här dådet med hänvisning till att liknande dåd sker varje dag på många platser i världen. Närhet och relation till en plats spelar självklart roll. Precis som att jag kastar mig över nyhetssidor och chattfunktioner när jag läst att fruktansvärda saker har hänt i Lahore. Jag måste få veta att mina nära vänner är okej. Många svenskar har släkt, vänner eller själva varit i Paris. Jag tycker helt enkelt att det är fult att skuldbelägga de som sörjer. Utöver det sammanfattar detta vad jag känner: